Imagini ale paginilor
PDF
ePub

ru otyglade passioner hänföra och fördomar skapa olyckor, eller, i korthet sagdt, huru det goda och onda i böjelse och gerning inverka på menniskans sällhet, slutet må för öfrigt blifva dygdens belöning eller hennes förtryck. Det förra åter erfordrar historiska sanningars sammanlänkning med någon intressant fiktion. Men som en, isynnerhet aflägsen historisk period, aldrig med klarhet kan målas utan flera större grupperingar af de personer som derunder lefvat, och det icke är möjligt att hålla hela denna massa i likhet med inom en liten starkt upplyst krets. så måste lädockorna på en marionett-teater saren försättas i samma tillstånd som en resande, hvilken under färden möter än den ena än den andra af ett lands innevånare, lär att känna deras klädedrägt och manér, blir bekant med vissa drag i deras lynne, ser dem aflägsna sig, och, slutligen framkommen till resans egentliga mål, får en upplysande berättelse, hvilken, i förening med föregående iakttagelser, lemnar tillfälle att bedömma det hela, och fäster känslan vid de individer med hvilka han mest varit i beröring. På valet af dessa grupperingar beror det helas värde, lika mycket som på teckningen af de personer vid hvilka hufvudhandlingens ledtråd är fästad. Endast framställde i den enkla sannin

gens nakenhet, blifva de snarare bleka hamnar som uppstiga ur sina grifter, för att med dof röst tala om forntida händelser, än passande figurer på en tafla der allt skall synas lefvande; och utstyrde med fantasiens brokiga blomsterdrägt, ryckas de lätt ned från sina egentliga ståndpunkter och sammanblandas med de sjelfskapade hufvudpersoner, hvilka utgöra författarens egendom, som till slut måste ensam qvarstå, utan att läsaren kan säga att de förra försvunnit på ett ona-. turligt sätt.

[ocr errors]

Denna gren af Litteraturen är, hos oss, ännu föga vidrörd och någon gång har man hört klagas öfver svårigheten att uti Svenska historien finna tjenliga ämnen för densamma. Närvarande försök äger icke anspråk på annan förtjenst, än att vara fosterländskt, och ett bemödande att visa vägen åt en bättre förmåga.

Efter dessa framställningar af författarens åsigter, torde det tillåtas att han redogör för de skäl som hafva förmått honom att utsätta sitt namn på titelbladet, innan den läsande Publikens dom öfver flera föregående produkter af hans. hand bestämt, huruvida han må bortlägga anonymitetens sköld, bakom hvilken mången Kritiker vill se hvarje nybegynnare uppträda. Att han låtit ett anonymt arbete af annan natur lemna

[ocr errors]

1

pressen, kan lika litet anses för en tillräcklig gärd åt Publikens fordringar, som ingifva någon säkerhet för dettas öde, eller uppväcka förhoppningar om bifall, men han har trott, att då alla åtgärder i samhällslifvet bora vara af den beskaffenhet, att upphofsmannen icke behöfver dölja sig, så torde det blifva en följd, att den, som uteslutande handlar för det allmänna, också skall låta veta hvem han är. Blottställd för kritiken, båtar det föga att ej vara namngifven, om man blir ofördelaktigt utpekad.

Den Siste Friseglaren, är en titel som kanske fordrar förklaring, enär dess betydelse kan vara tväfaldig, eller hafva afseende på både en person och ett snällseglande fartyg, men då förtidig upplysning skulle förstöra det ringa intresse som arbetet möjligen kan väcka, så anhålles att förklaringen får lemnas, tills den kommer af sig sjelf i Tredje Delen.

КАР. І.

Länge hade Katolska läran herrskat i Norden, och presterne förstått inympa en blind tro hos folket, under det att de visligen bemäktigade sig dess skatter. Den vägfarande, som anlände till en bördig, tjusande nejd, behöfde sällan fråga: på hvilkens område befinner jag mig? ty merendels utvisade spiran på klostertornet, att han be trädt gränsen af en kyrkans tillhörighet. Såg han en bonde som, skyndande utföre den trånga skogsstigen, bar en gödd kalf, eller fullstoppad penningpung, och önskade veta, hvarthän denna, kanske ett svagt hemmans hela afakstning skulle föras, var han nästan viss att få till svar: "det är tionde" "det är aflatspenningar."

Likväl borde Skandinavien hafva varit det land som minst af alla kunnat ställas Den Siste Friseglaren. 1 Del.

under sådant förtryck; icke just derför, ait dess innevånare då ägde mer filosofisk upplysning än andra länders, men emedan Norden har något eget, som inverkar både i fysiskt och moraliskt hänseende. Naturen är der en våldsam jätte, endast möjlig att kufva genom uthållande kraft i förening med stålsatt vilja. -Dess synbara verkningar likna sagornas trollerier. De framstå hastigt i förvånande prakt; och återsjunka till en lång hvila; hvarunder menniskan tvingas till betraktelser öfver sig sjelf, och till företag som lära henne, att icke genom öfverlemnande åt slumpen, men genom egen förmåga, fylla sina behof och skapa sina samhällsförhållanden.

Bekransad med blyga sippor jollrar våren, lik ett spädt barn, som tyckes vilja slumra vid de lösta flodernas sånger; men knappt hinner man bedja den lilla oskyldiga vära välkommen, förr an han uppvuxit till en hög gestalt som tronar på de dunkelgröna skogstopparne, och omgifver sina tinningar med strålar af evigt ljus. Så står ännu sommaren der i fägring och klarhet, framlockande frukterne ur jordens sköte, då hösten förrädiskt skockar sina regn

« ÎnapoiContinuă »