bindelser. De gåfvo riktig lösen, och ingingo i Wenzels rum. Efter någon stund har man sett denne, åtföljd af två beväpnade karlar, klädde såsom Eders välborenhets lifvakt, gå till fängelsetornet, der postkarlen såg dem stiga upp för trappan, samt återvända bärande en stor säck. - Nu äro de föregifne Tyskarne ingenstädes att finna, dörren till fängelsetornet är läst och Wenzel har försvunnit. Jag lät utsända folk åt alla kanter, men ingen har ännu inbringat den ringaste underrättelse, och posterne på vallarne hafva ej märkt någon flykt vara å bane."

"Antingen är detta ett purt narrverk, eller också en händelse af större betydenhet än någon anar. Hör på, min kära Lars Rålamb! tag hälften af lifvakten och undersök vallarne åt sjösidan; och Ni, herr Gyllengrip, tag Ni den andra hälften, för att göra en rund på motsatta hållet. Sjelf vill jag begifva mig till fängelsetornet, och hålla förhör med posten; hvarefter vi träffas i vaktstugan, om ingen signal eller larm dessförinnan hörs."

Fruntimren fingo härunder en ganska bedröfvad mine, och som de icke rätt kunde

fatta meningen af ståthållarens ord, bestormades deras inbillning af tusende fasansfulla föreställningar. I öfrigt rådde ett lugn, såsom alldeles ingenting händt, och de, hvilka ägde kallare blod eller voro. mer vande vid krigstiders allmänna oro, väntade under ett slags löje gåtans upplösning.

Sedan de kring vallarne utsände återkommit med oförrättadt ärende, och ingen upplysning utom hus kunde erhållas, beslöts att än en gång undersöka Wenzels boningsrum. Allting stod der i sin vanliga ordning, och ståthållaren var i begrepp att åter lemna detsamma, då någon trodde sig höra ett besynnerligt qvidande; men hvarifrån ljudet kom var icke lätt att utfinna. Ändtligen föreslogs att alla saker. skulle utbäras. Vid verkställigheten häraf upptäcktes fångvaktaren vara fastbunden under botten af sin egen säng. Öfver mun och näsa hade han ett stycke tätt linne, fastsatt med ganska starkt munlim och för-! sedt med några små hål, genom hvilka det blef honom möjligt att, ehuru med högsta möda, få luft för andedrägtens underhållande. Fri från sin ömkliga belägenhet,

་་

berättade han: att trenne okände, välklädde, starka karlar till honom inkommit, börjat tala om slägtskap och dervid oförväntadt öfverfallit honom. Under hot af döden, och hållande blottade dolkar för hans bröst, hade de bemäktigat sig fängelsenycklarne, aftagit hans kläder, täppt mun och näsa, samt bundit honom på förefunnet sätt. Hvad de sedermera gjort kände han icke; men hans berättelse var tillräcklig för att upplysa om denna händelses ändamål, som icke kunde vara annat än någon af fångarnes befrielse. Man gissade att öfvervåldet skett till förmån för den arresterade bonden; men visshet derom kunde icke genast erhållas, då nycklarne voro borta, och den tjocka jerndörrens öppnande erfordrade så väl tid, som andra verktyg än man för ögonblicket hade till hands.

Gustaf låg ännu försänkt i sina drömmar, då värden i huset, Petter och rotmästaren inträdde. "Välkomne!"- sade han "men hvilken orsak har så tidigt på morgonen fört Er tillsammans i mitt rum?"

"Det må Ni väl fråga kära junker"svarade värdshusvärden. "Liksom jag skulle hysa några ogerningsmän; Gud hjel

pe oss fattiga borgare! Sedan vi fått det utländska krigsfolket inom våra murar, hafva vi hvarken ro natt eller dag. Vis serligen är det sannt att de taga bra till lifs, både af vin och öl, men så dricker också mången sin bägare utan att betala, Sedan göra de våra qvinfolk yra i mössan, och vågar man säga någonting derom, så är det fara värdt att de ohyfsade benglarne låta en stackars syndare, dansa för mäster Erik.", ty majmun

"Men hvad har jag att göra med edra qvinfolkshistorier och mäster Erik?"- föll Gustaf honom i talet.

"Ack, blif icke ond kära herre! Jag glömde i ångsten att säga mitt rätta ärende, som var att underrätta Er om Ståthållarens plakat."

"Det är också hvad jag skulle göra," tillade rotmästaren.

"Var då så god och fortfar, den som

först blir färdig."

"Alla fästningsportarne äro stängde," sade värden "ingen slipper hvarken. ut eller in, och alla hus skola af de satans Polackarne genomsökas. Men ej nog dermed, alla husvärdar skola aflägga ed att

ingen af deras folk eller hyresgäster i natt varit ute, och huru är sådant möjligt att ansvara för?"

"Hvad mig angår, kära värd, så kan Ni gerna svärja på den saken, och min ridknekt kan dessutom, om så behöfs, vittna att jag ganska tidigt i går afton gick till sängs."

"Nästan samma befallning har allt öfver- och underbefäl fått" sade rotmästaren."Hvar och en skall uppgifva, huru dess underhafvande tillbringat natten." "Men hvad har då händt?”.

"Det vet ingen så noga;"

fortsatte "men att

värden med en betydande min något ovanligt har förevarit på slottet i natt, det låter gissa sig. Mellertid får jag be Er, att Ni ej, under någon förevänning, lemnar ert rum, förr än husvisitationen som ej är långt borta, varit här; ej heller må Ni bortskicka er dräng."

"Jag lofvar att efterkomma er begäran, så framt det ej blåses till samling, ty då måste jag lyda order."

Ni får icke gå ur huset förr än jag återkommer" sade rotmästaren, som til

lika med värden nu gick ut.