växande styrkan bäst passar för ändamålets ernående; men äfven hos ungdomen finnas förhållanden, som ej böra förbises.

Jag vet, att ert fädernegods ej är större, än att det lätt kan i värde ersättas om det går förloradt; men Ni kan hafva förbindelser som röra hjertat; Ni kan till exempel älska en flicka af någon slägt som ej tillhör oss. Sådant är mig nödigt att veta, ty jag bör icke inleda Er i företag, som Ni ej kunde uppfylla, utan på bekostnad af edra skönaste förhoppningar. Låtom oss antaga att konungen nödgas lemna Sverige ännu en gång, och att Ni under de föregående striderne förvärfvat Er en plats bland de vigtigaste befälhafvarne. Äger Ni då styrka, att öfvergifva er lefnads hela lycka, eller skall Ni genom återgången från konungens parti gifva sista stöten åt hans sårade bröst, och betäcka Er med vanära? min vän! verlden är icke sådan som det synes oss vid vårt första inträde på den lofvande lefnadsbanan. Se på dessa djupa fåror som bekymren gifvit min panna; de skola tala med mer styrka än min svaga stämma förmår. Tro ej att jag vill skrämma, än mindre jaga Er ur konungens

Nej,

leder; ty min aning har ännu aldrig bedragit mig, och jag är öfvertygad att Ni blir oss nyttig. Jag vill endast ställa Er på en plats, der Ni ej är för evigt bunden, och jag känner att edra tänkesätt skola qvarhålla Er på densamma i det längsta. Ert första prof må blifva tystlåtenhet, ty förutan den är mannen ett oting. Nämn ej för någon hvad jag nu sagt Er, öfvertänk noga hvad jag till ert begrundande framställt, och börja i morgon er tjenstgöring. Gud vare hos Er!"

Med en bugning lemnade Gustaf rummet, och fann sin ledsagare i den numera tomma Unionssalen, hvarifrån han genast fördes hem till sin boning.

"Hvilken obegriplig man!"

utropade han, då han blifvit ensam. — "Med hvilken trollkraft har han icke förstått att skaka hela min själ! Ni kan, till exempel, älska en flicka af någon slägt, som icke tillhör oss sade han. - Ja, du har gissat rätt.

På din panna står det underbara, som föregår i dess djup, tecknadt, och lik en Egyptisk prest måste du läsa händelsernas lopp i himmelens stjernor; men mina första förhoppningar äro förbi. De lyckliga

drömmarna af lifvets barndomssömn hafva flytt, och jag står nu endast omgifven af den fattiga verkligheten. Hvad blir då mera naturligt, än att jag sluter mig i farans famn, obekymrad om den riktning som ödet vill taga! Men ett ändamål måste jag hafva för mina bemödanden, och jag vill omfatta Sigismunds sak med all den värme hvaraf mitt hjerta är i stånd. Hvarföre skulle lyckans tärning just för honom falla på ett oskickligt sätt, när allt an- . nat talar till hans fördel; och hvarföre skulle hans kämpar endast se hotande spöken i framtiden? Bort från min inbillning förvillelsens gyckelspel! viljan går framåt, ej tillbaka. Må händelserna hafva sårat den mjältsjukes manliga hjerta; mitt är ännu ungt, och de ärr som det kan bära skola med tiden växa bort. I alla fall, hvad kan jag bättre önska, än ett öppet fält för mina krafters öfning? För det goda uppsåtet måste nödvändigt en belöning finnas, och krigarens belöning är att stiga från höjd till höjd, ända dit der han står högst, och hvarifrån han faller i den tysta mörka natten!"

På stormen följer lugn

säger ett gam

malt ordspråk, och vår hjelte njöt en välgörande sömn efter den upprörda känslans häftiga yttringar. Knappt hade han åter vaknat, förr än en rotmästare af Possens, eller Smålands ryttare-regemente, kom in för att befalla Gustaf till inställelse hos öfversten.

"Det är en förvånande hastighet, med hvilken Ståthållaren låter utföra sina beslut,"

sade Gustaf i det han klädde sig; "klockan tolf på natten får jag veta att jag skall tjenstgöra vid en viss trupp, och innan frukosten har befälhafvaren redan gifvit befallning om mitt anställande!"

Alla förmännen mottogo honom ganska väl, och som ingen kunde lära honom något i enskild ridning och vapnens förande, pröfvades blott hans 'fattningsförmåga i de ämnen, hvilka soldaten i linie, på fältvakt, eller såsom post bör känna. Den gamle ryttaren, som var extra rotmästare vid det kompagni der han anställdes, blef hans egentliga mentor i de lägre detaljerna, och denne gaf sig en sådan möda, att discipeln efter tvenne dagar kunde sina åligganden utantill, hvilka också voro vida mindre vidlyf

tiga, än gemene mans skyldigheter uti våra reglementariska tider.

"Ni skall i morgon få göra er första vakt såsom ryttare," sade hans ryttmästare

med en fryntlig mine "och jag hoppas att få heder af min rekryt.”

"Jag tackar"

svarade Gustaf

"men om jag befinnes skicklig, hvarföre får jag ej börja vaktgöringen i dag?"

"Nej för tusan! det går icke an. I dag skola vi muntra oss, och sådana gossar som Ni skola icke gömmas i en postkur, när flickorna lyfta på foten för att dan

sa.

Var icke så ifrig herr junker; ty att lära Er soldattjensten, dertill har Ni hela er lifstid öppen, men det vankas icke alla dagar lustbarbeter.”

"Den omtalta festen skall då nu firas kan jag förstå; men jag är i allmänhet ingen älskare af bullrande nöjen, och hvad dansen beträffar, så är den alldeles icke min sak."

"Nå så kan Ni väl få annat att syssla.

Jag ger mig hin i våld att Polackarne komma med något r.pptåg, som de trotsa Svenskarne att eftergöra; och som deras konster, mest gå ut på att ha qvicka rörel